Z 41 var den först levererade HKP3A till svenska armén med registreringsnummer 03301. Den har flyttats från nordöstra kanten av flygfältet i Boden  och finns på sin ”pinne” vid infarten till Försvarshistoriska museet.

 

03315 (anropssignal Z 55) var den sist levererade HKP3C av de s.k. FN-helikoptrarna (se nedan). Maskinen med reservdelar, verktyg och dokumentation finns bevarade hos kamratföreningen. Vi hoppas på att någon dag i framtiden kunna återställa maskinen i luftvärdigt skick.

Denna helikoptertyp kan sägas vara helikoptervärldens DC-3:a eller Volkswagen Typ Iom man så vill. Utifrån den lyckade grundkonstruktionen har helikoptertypen kontinuerligt utvecklats avseende prestanda och användningsområden. Fram till 1995 hade mer än 16 000 exemplar tillverkats i olika versioner och varianter runt om i världen vilket är rekord.

Bell Model 204 – US Army beteckning XH-40 – provflögs första gången den 20 oktober 1956 med svenskättlingen Floyd Carlsson vid spakarna. De första 200 helikoptrarna som levererades till US Army under 1959-1960 var huvudsakligen avsedda för sjuktransporter. Armébeteckningen hade fram till första leverans i mitten av 1958 ändrats till HU-1, därav smeknamnet ”Huey” på alla versioner av denna helikoptertyp. USA:s engagemang i Vietnamkriget innebar stor efterfrågan på helikoptrar och Hueyn utvecklades till större versioner för trupptransport liksom till beväpnade plattformar, s.k. Gunships. Erfarenheterna under Vietnamkriget ledde fram till utvecklingen av Hueyn till den första renodlade attackhelikoptern AH-1 Huey Cobra. Den civila marknadens efterfrågan under 70- och 80-talen drev fram varianter som modell 412 och 214 ST.

HKP3A – civil beteckning Agusta Bell 204B och licenstillverkad i Italien – beställdes 1960 i 12 exemplar till armén och 7 till flygvapnet. Av handelspolitiska skäl var helikoptrarna i likhet med HKP4 utrustade med en brittisk motor Rolls-Royce Gnome (TM2A). De första 6 maskinerna levererades till Helikopterskolan i Boden åren 1962 – 1963 och hade inledningsvis återkommande motorproblem. Resterande 6 maskiner utrustade med en starkare motorversion (TM2B) levererades från slutet av 1964 och fick modellbeteckningen HKP3B. Åren 1965 – 1968 utrustades de 6 först levererade maskinerna med den starkare motorn vilket innebar att de värsta motorproblemen undanröjdes.

1969 levererades 3 helikoptrar bekostade med s.k. FN-medel och var tänkta att utgöra en beredskapspluton för fredsfrämjande insatser utomlands. Dessa maskiner var utrustade med en 48-fots huvudrotor vilket förbättrade fartprestanda och ökade max startvikt. Övriga 12 maskiner, vilka hade 44-fots huvudrotor, byggdes om till 48-fotsstandard redan åren 1966/67 och samtliga 15 helikoptrar fick därmed modellbeteckningen HKP3C.

Med början 1994 modifierades samtliga HKP3 för att kunna flygas med Night Vision Devices (NVD). Utrustningen är en slags kikare som med elektronisk förstärkning av natthimlens bakgrundsljus ger piloten en monokrom bild av terrängen och möjliggör flygning på lägsta höjd även i mörker. AF 1 blev därmed det första svenska förbandet att utnyttja denna teknologi operativt.

 

Arméns HKP3 var tänkta att ersättas av modernare helikoptrar i samband med försvarsbesluten 1977, 1987 och 1997. Vid samtliga tillfällen ändrades dock prioriteringarna beträffande materielanskaffningen till försvaret. Emellanåt kostsamma insatser fick i stället göras för att livstidsförlänga maskinparken då reservdelsbristen på världsmarknaden efterhand blev akut. 1985/86 köptes tre utrangerade maskiner av det österrikiska flygvapnet för att utgöra reservdelar. Maskinerna återställdes dock i luftvärdigt skick varav en standardiserades och krigsplacerades i 1. arméflygbataljonen. FMV:s behov av helikoptrar för sin test- och verifieringsverksamhet kunde därmed också tillgodoses. Sverige blev det land som haft denna helikopterversion längst i tjänst; det blev nästan 40 år.

 

Data och prestanda HKP3C

Längd	17,3 m
Höjd	3,3 m
Rotordiameter	16,1 m
Tomvikt	2 250 kg
Max startvikt	3 860 kg (4 310 kg vid hängande last)
Maxfart	220 km/h vid flygvikt < 3 300 kg, 190 km/h vid flygvikt < 3 860 kg, 150 km/h vid hängande last (samtliga farter < 600 m MSL, ISA +10 grader)
Marschfart	180 km/h
Max personer ombord	10
Max bränsle	625 liter
Aktionstid	1 tim 45 min
Motortyp	Turbomotor
Motorfabrikat	Rolls-Royce Gnome
D:o svensk beteckning	TM2B
Maxeffekt	1 250 hk (bara 1 100 hk utnyttjat pga. begränsningar i huvudrotorväxeln)
Flygradio	FR21
Arméradio	FR44 (tillika flygradio)
Sjuktransportledning	MOBITEX (i grunden ett civilt kommunikationssystem)
Tilläggsutrustning	Invändiga bårar; 3 eller 6 st. alternativt en ”landstingsbår”Utfällbar strålkastare, extra manövrerbar yttre strålkastare (flodljus) Räddningsvinsch Fasta flottörer (FV HKP3B var utrustade med upplåsbara flottörer)

Individdata för maskiner krigsplacerade vid HkpS/AF 1.

Reg.nr.	Tillv.nr.	Beteckning	I tjänst	Civil reg.	Övrigt
03301	s/n 3011	Z 41	1962-2001		Försvarshistoriska museet i Boden
03302	s/n 3015	Z 42	1962-2001		Thailand 1979-80 som UN 42
03303	s/n 3018	Z 43	1962-2001
03304	s/n 3021	Z 44	1963-2001
03305	s/n 3024	Z 45	1963-2001
03306	s/n 3040	Z 46	1963-2001
03307	s/n 3055	Z 47	1964-2001	SE-HDG*
03308	s/n 3062	Z 48	1964-2001
03309	s/n 3067	Z 49	1964-2001
03310	s/n 3071	Z 50	1964-2001
03311	s/n 3075	Z 51	1964-2001
03312	s/n 3080	Z 52	1964-2001
03313	s/n 3193	Z 53	1969-2001
03314	s/n 3194	Z 54	1969-2001
03315	s/n 3195	Z 55	1969-2001		Försvarshistoriska museet i Boden
03339	s/n 3157	V 91	1991-2001		Svedinos bil&flygmuseum
03189		V92	1986-2000		FMTS, Halmstad
03156	s/n 3157	V93 **	1986-2001		RFN:s museum Vidsel

*) Tillfällig registrering för Spetsbergsexpeditionen sommaren 1966.
**) Krigsplacerad i 1.armeflygbataljonen.

Flertalet faktauppgifter är med vederbörligt tillstånd hämtade ur Arméflygets Historia, ISBN 91-972209-2-2, författade av Lennart Rehn.